Genom Tyskland

Det blir några bilder även på den här sidan, men det kunde vi inte lägga in från en lånad dator.

Vi har nu kommit hem till Sverige. Vi är i Borensberg hos barn och barnbarn, nästan där resan började och vi lämnade ett kallt och isigt Sverige för dryga sex veckor sedan.

Igår stannade vi för natten vi i en liten stad i norra Tyskland – Eutin. Här står vi mitt i stan, vid Bahnhof. Vi har kollat in stan och kunde inte låta bli att köpa skjorta och jeans till Arne (en storlek mindre än tidigare…). Här blommar lökväxter, Forsythia och i skogarna häromkring är det en matta av vitsippor. Men det är kyligt. På torget, där vi satt en stund under tidiga kvällen med en pils, där värmde dock solen.

I onsdags lämnade vi Carpi. Men först passade vi på att handla på en supermarket med en fantastisk livsmedelsavdelning. Alla varor var förstklassiska och här fanns också de produkter som är speciella för regionen, Permesanost, Parmaskinka, balsamvinäger, vin mm. Roligt att ha med sig lite av de här läckerheterna hem.

Vi körde genom blommande äppelodlingar och en ljuvlig försommargrönska i norra Italien, sedan över alperna via Brenner. Varningen om avstängd väg på GPSen var mystisk. Den återkom, men ingen väg var avstängd. Genom Österrike – samma väg som vi åkte för några veckor sedan. Tankningen på den Go Box (vägtull), som vi köpte på nedvägen, räckte även för återvägen genom Österrike.

Vi övernattade i sydligaste Tyskland, Bad Aibling. En av de många therm-badorter som finns här nere. Det var lockande att besöka badet med den varma källan, eftersom det bara var 9 grader utomhus. Men vi har det varmt och gott i husbilen som tur är.

På torsdag morgon kom vi iväg rekordtidigt – 8.30! Vi hade nämligen bestämt att köra en rejäl dagsetapp. Målet var Goslar, ca 60 mil dit. Vi följde GPSen slaviskt, eftersom vi bara har en lite för gammal europakarta. Det visade sig att de motorvägar som är inritade som ”planerade” på kartan nu var färdiga. Vi körde genom Türingen, tidigare Östtyskland. De sista 15 milen körde vi på Bundesweg, B4. Vägen gick mellan byar i gränsområdet mellan det gamla Väst- och Östtyskland. De sista milen går vägen på 1000 meters höjd förbi skidorter och i dikena låg snöhögar kvar från vinterns plogningar och i skogen fanns här och var snö.

Vi kommer till Goslar. Strosar runt i staden, som är berömd för alla vackra korsvirkeshus. Ställplatsen hade inte den service som vi behövde. Man hade brutit upp serviceautomaten. Därför åkte vi en mil till Lautenthal, en by i kanten av bergsområdet Harz. Här stod vi mitt i byn på en ställplats bakom turistbyrån, där vi kunde tömma tankar och fylla vatten. Här finns flera gemytliga ”gasthaus”, som säkert är välbesökta när säsongen är igång för skidåkning resp vandring. Vi droppade in i ett av dem för att ta en öl. Inga människor utomhus men fullt med folk i ”stuben”.

Innan vi åkte från Lautenthal skulle vi ha vår dagliga motion. Turistinformationen hjälpte till med att välja en passande runda på ca en timme. Det blev lite äventyrligt på hemvägen, eftersom vi valde en stig som gick högt upp på berget. För högt för Ulla, så vi vände. Det blev en rejäl promenad.

Vi har alltså inte åkt så jätte-långt idag. Vi har hela tiden kört motorvägen och varje gång vi kör här i Tyskland, så blir vi imponerade över den disciplin som råder på vägarna. Här ligger ingen och hänger i mittenfilen, som vi kan uppleva att man gör hemma i Sverige. Inne i tätorterna kör man också på ett helt annat sätt än det vi upplevt på Sicilien.