Genom Tyskland

Det blir några bilder även på den här sidan, men det kunde vi inte lägga in från en lånad dator.

Vi har nu kommit hem till Sverige. Vi är i Borensberg hos barn och barnbarn, nästan där resan började och vi lämnade ett kallt och isigt Sverige för dryga sex veckor sedan.

Igår stannade vi för natten vi i en liten stad i norra Tyskland – Eutin. Här står vi mitt i stan, vid Bahnhof. Vi har kollat in stan och kunde inte låta bli att köpa skjorta och jeans till Arne (en storlek mindre än tidigare…). Här blommar lökväxter, Forsythia och i skogarna häromkring är det en matta av vitsippor. Men det är kyligt. På torget, där vi satt en stund under tidiga kvällen med en pils, där värmde dock solen.

I onsdags lämnade vi Carpi. Men först passade vi på att handla på en supermarket med en fantastisk livsmedelsavdelning. Alla varor var förstklassiska och här fanns också de produkter som är speciella för regionen, Permesanost, Parmaskinka, balsamvinäger, vin mm. Roligt att ha med sig lite av de här läckerheterna hem.

Vi körde genom blommande äppelodlingar och en ljuvlig försommargrönska i norra Italien, sedan över alperna via Brenner. Varningen om avstängd väg på GPSen var mystisk. Den återkom, men ingen väg var avstängd. Genom Österrike – samma väg som vi åkte för några veckor sedan. Tankningen på den Go Box (vägtull), som vi köpte på nedvägen, räckte även för återvägen genom Österrike.

Vi övernattade i sydligaste Tyskland, Bad Aibling. En av de många therm-badorter som finns här nere. Det var lockande att besöka badet med den varma källan, eftersom det bara var 9 grader utomhus. Men vi har det varmt och gott i husbilen som tur är.

På torsdag morgon kom vi iväg rekordtidigt – 8.30! Vi hade nämligen bestämt att köra en rejäl dagsetapp. Målet var Goslar, ca 60 mil dit. Vi följde GPSen slaviskt, eftersom vi bara har en lite för gammal europakarta. Det visade sig att de motorvägar som är inritade som ”planerade” på kartan nu var färdiga. Vi körde genom Türingen, tidigare Östtyskland. De sista 15 milen körde vi på Bundesweg, B4. Vägen gick mellan byar i gränsområdet mellan det gamla Väst- och Östtyskland. De sista milen går vägen på 1000 meters höjd förbi skidorter och i dikena låg snöhögar kvar från vinterns plogningar och i skogen fanns här och var snö.

Vi kommer till Goslar. Strosar runt i staden, som är berömd för alla vackra korsvirkeshus. Ställplatsen hade inte den service som vi behövde. Man hade brutit upp serviceautomaten. Därför åkte vi en mil till Lautenthal, en by i kanten av bergsområdet Harz. Här stod vi mitt i byn på en ställplats bakom turistbyrån, där vi kunde tömma tankar och fylla vatten. Här finns flera gemytliga ”gasthaus”, som säkert är välbesökta när säsongen är igång för skidåkning resp vandring. Vi droppade in i ett av dem för att ta en öl. Inga människor utomhus men fullt med folk i ”stuben”.

Innan vi åkte från Lautenthal skulle vi ha vår dagliga motion. Turistinformationen hjälpte till med att välja en passande runda på ca en timme. Det blev lite äventyrligt på hemvägen, eftersom vi valde en stig som gick högt upp på berget. För högt för Ulla, så vi vände. Det blev en rejäl promenad.

Vi har alltså inte åkt så jätte-långt idag. Vi har hela tiden kört motorvägen och varje gång vi kör här i Tyskland, så blir vi imponerade över den disciplin som råder på vägarna. Här ligger ingen och hänger i mittenfilen, som vi kan uppleva att man gör hemma i Sverige. Inne i tätorterna kör man också på ett helt annat sätt än det vi upplevt på Sicilien.

Carpi norr om Modena

Idag startr hemfärden på riktigt. Efter att ha tömt och fyllt husbilen kör vi norrut. Vi kommer till Carpi, en liten stad strax norr om Modena. Det här är hjärtat av parmesan, parmaskinka ovh balsamvinäger. Tror också att Lambruscovinerna kommer härifrån. Det får vi göra något åt i morgon innan vi fortätter.

Vi står på parkeringen till kommunala sporthallen tillsammans med några tyskar och ett antal romer.

Nu är det här sista kvällen i Italien. Vårt internet täcker bara Italien och vi vet inte när vi kommer åt internet nästa gång. Vi har en annan undran också inför morgondagen. Vår tänkta resväg går via Bolzano. Nu har det varit ett jordskred där med en järnvägsolycka. Vi vet inte hur det påverkar motorvägen.

Ännu en dag i Rom

Det är kallt i Rom idag, bara 10 grader på morgomen och molnigt. På eftermiddagen tittar solen fram lite försiktigt och det blir riktigt skönt.
Vi tar bussen in till stan, huvudmålet för dagen är att besöka Vatikanmuseerna med Sixtinska kapellet. Vi har gjort två försök tidigare. Det blir tredje gången gillt. Detta är ett överväldigande stort museum, det är bara att följa strömmen av människor genom de olika gallerierna. Vi har lagt ut några bilder på bloggen. Tänk bara på att det finns hur mycket som helst att upptäcka här.

På vägen till Sixtinska kapellet såg vi vacker golvmosaik.

En stor mängd marmorstatyer, bl a en hel avdelning med djur.

Vackra gobelänger.

Vi passerade genom fyra rum, stanzer, med Raphaels målningar.

Från Sixtinska kapellet har man sett många avbildningar, men det är ändå något helt annat att se Michelangelos målningar i verkligheten.

Den stora väggmålningen, "Den yttersta domen".

Den takmålning som är mest reproducerad är "Adams skapelse".

En annan "När Gud skapar sol och måne".

Efter museerna besöker vi naturligtvis Peterskyrkan, världens största kyrka.

Där finns den marmorstaty som Michelangelo skapade redan vi tjugofem års ålder.

Efer detta äter vi en mycket sen lunch, och fortsätter att uppleva Rom till fots. Kommer inte tillbaka till husbilen förrän strax före åtta på kvällen. Vi har sparat desserten till vi kommer hem, jordgubbar, det har vi åtit nästan varje dag de sista veckorna.

Söndag i Rom

Tog bussen in till Termini, centralstationen. Det tog ungefär tjugo minuter från ställplatsen.

Vi köpte en rundtursbiljett med en av turistbussarna. Vi ville åka runt staden, hoppa av och på som vi kände för, samtidigt som vi såg de viktigaste platserna och fick till livs en portion historia. Annars är det bästa sättet att uppleva Rom, ta på bra skor och gå. Det ska vi göra i morgon.

Lunch i Trastevere.

Glass vid Fontana de Trevi. Där var det väldigt mycket folk som vanligt. Här får man kasta en slant över axeln och önska sig lycka eller rikedom.

Nu på kvällen åskar det och regnar över Rom.

Till Rom

Nu är det vår för fullt. Alla träd har den där underbara skira grönskan. Många träd och buskar blommar. Det landskap vi kör på motorvägen igenom skulle vi gärna ta med oss hem.

Vi tar in på en ställplats ganska nära centrum i Rom, Area di Sosta Attrezata Autocaravan, Via Casilina, 700 - Roma. Koordinater: N 41 52 31, E 12 33 20. Här är det många husbilar. Det är välordnat så man upplever det inte så trångt som första intrycvket antyder.

Härifrån kommer vi enkelt in till Centrum med buss eller spårvagn. Vi ska göra två dagar i Rom.

En dag i Pompeji

Vi förbereder oss via olika guide-böcker. Nödvändigt, för här finns så mycket att se. Att besöka Pompeji har vi pratat om länge. För Ulla har det varit en dröm sedan tonåren. Det är många skolklasser från olika länder här och det märks tydligt att eleverna är uppmärksamma när de har engagerade lärare som berättar och dramatiserar om det som hände för 2000 år sedan - först jordbävningen, 62 eKr, och  Vesuvius utbrott, 79 eKr.

Tänk om vi hade fått vara en av de här eleverna....

Vilka insikter har vi fått efter besöket? Massor! Vi har fått en inblick i hur det kunde vara att leva i en romersk stad för 2000 år sedan. Att besöka Pompeji är värt en stor omväg.

Saluhall vid Forum. Så här ser det ju ut också idag. Här sålde man fisk och kött.

Termiska baden vid Forum.

Huset med lilla fontänen. Väggmålningen i bakgrunden ska ses i verkligheten.

Bar. Här serverades varm mat och dryck. Vi såg många sådana här barer. Många lär ha ätit sin lunch ute. Det fanns också många butiker i Pompeji.

Övergångsställe. Här är det säkert att gå över utan att bli påkörd...

Villa Misteri, väggmålningar, del av. De här ska också ses i verkligheten för att kunna se helheten.

Dansande faun, en av många bronsstatyer.

Bageri. Rakt fram en vedeldad ugn, till vänster syns en handdriven kvarn.

Det fanns minst en bordell i varje stadsdel.

På husväggarna fanns det olika saker skrivet. Det vanliga var valkampanjer. Precis som idag, namn på kandidat och hans slogan.

Vi vilar ut på lilla amfiteatern efter en dag i Pompeji.

Från Cetraro till Pompeji

Vi fortsatte igår på Via Nationale, SS18. Lämnar kusten efter ca 8 mil och kör över bergen till motorvägen. Elva-kaffe i bergsbyn Rivello, där vi parkerar i botten på byn och går några hundra trappsteg och hittar ett café uppe vid kyrkan. Underbar utsikt.

Försökte nå campingen i Pompeji genom att ställa in adressen på GPSen. Vi kom bara in på smågator. När vi istället ställde in GPSen på "utgrävningar i Pompeji" så gick det bättre. Zeuvs camping ligger alldeles vid entrén. Hela campingen är en apelsinlund. Synd bara att de som varit här före oss har ätit upp alla apelsiiner som är nåbara. Vi skulle ju kunna klättra förståss.... Fågelsången är helt underbar. Hoppas att koltrasten följer oss hem till Sverige.

Bredvid oss står ett tyskt par, som åker i Syd-europa under 10 månader per år. De inspireras av olika platser och dekorerar sin husbil enligt de intryck de får.

Marina de Cetraro

Vi fortsätter norrut på Via Nazionale, SS18. Något snirkligt i början. Vi har idag upplevt syditaliensk landsbygd från husbil. Grämer oss bara lite att vi inte stannade uppe i en bergsby och köpte deras lokala korv och ostar. Upptäckte för sent att de stod utmed vägen och sålde sina hemgjorda produkter.

Vi lyckades fylla GPL på en mack. Det kan vara bra ibland att inte kunna språket. Vi fick fylla, men förstod att för att det ska vara tillåtet ska flaskan/tanken vara fast monterad med påfyllning i bilsidan. Han gjorde ett undantag för oss. Nu har vi använt våra adaptrar vi köpte i Tyskland två gånger.

För natten står vi utmed stranden i Marina de Cetraro. Vi har bara kört 18 mil idag, väljer istället att njuta av sol och ett vindstilla medelhav på stranden.

Runt oss har vi alla som bor här och alla barn. Mammorna på dagen, framåt kvällen kommer fäderna hem. Man umgås på styrandpromenaden. Det skulle vara roligt att kunna lite av språket för att delta.
Dagen avslutas med en fin solnedgång när vi sätter oss för att äta middag.

Bagnara Calabra

Lämnar Jonia camping i Catania kvart över tio. Det är den tid vi alltid kommer iväg. Sökte ett köpcentrum i Catania, men misslyckades i den täta förmiddagstrafiken. Satte därför kurs på Messina och räknar med att handla på vägen.

Kör till fel färjeläge. Vi hade returbiljett med ett annat bolag, som låg två kilometer längre bort. De kilometrarna plus ombordkörning tog över två timmar. Man fick stångas för varje meter i kön till färjan. Ingen hjälper till, alla är sig själv närmast. Alla ska fram först. Var det alla påskfirare som lämnade Sicilien? På färjan träffade vi den första svenska husbilen, ett svenskt-italienskt par som delade sitt boende mellan Siracusa och Öland.

Nu står vi på strandpromenaden i Bagnara Calabra. Vi har bara kommit tre mil på fastlandet.

Högt ovanför oss går motorvägen. Det går inte fort där heller. Bilarna rör sig i snigelfart genom det vägarbete spm pågår där.

Vi har utsikt över havet, med Stromboli i horisonten. Människor flanerar och umgås uterfter strandpromenaden i den sena eftermiddagssolen. Det var på samma sätt i Catania i går kväll. Man blir lite avundsjuk på det här sättet att umgås, som klimatet ger utrymme för.

Sopor hanterar man på annat sätt i det här landet. Det står kommunala soptunnor utefter gatan, dit går eller åker man medd sina sopor. Det är ofta överfullt i de här containrarna.

Piazza Armerina

Efter en vecka vid havet sätter vi kurs på Piazza Armerina och Villa del Casale.

Här beundrar vi mosaik som bevarats sedan 200-talet e Kr. Villa del Casale var en privatbostad, som man inte är helt säker på vem som ägde. Att mosaiken är så väl bevarad beror på att villan begravdes i lera på 1100-talet.

Fortsatte tiil Catania. Under stor del av resan hade vi det snötäckta Etna framför oss.
Vi körde samma väg i andra riktningen för fyra veckor sedan. Våren har kommit mycket längre. Fälten är gröna, det är mycket mer blommor i vägrenen.

I morgon lämnar vi Sicilien proppfulla med intryck från en intressant ö, som har så mycket att berätta.

En vecka vid havet

En rustik siciliansk citron.

Nu har vi varit kvar på den här campingen en vecka, Scarabeo i Punta Braccetta. En mycket välskött camping, alldeles vid havet. Vi har inte bara egen toalett, alla serviceutrymmen är alltid fräscha och välstädade. Långliggarna betalar inte mer än 8 euro per dygn.

Hit kommer brödbilen varje morgon halv nio, på eftermiddagen kommer glassbilen. Några dagar i veckan kommer en fiskbil.

Vi har solat, läst och bara haft det skönt. Det är ett tyskt par som går förbi oss varje morgon och tar ett dopp i havet, femton grader.

Utflykt på cykel

Cyklade till Punta Secca idag genom alla växthus där det odlas tomater, zuccini, auberginer och mycket mer.  Plommon- och körsbärstomaterna härifrån är jättegoda.

Hemma kan vi följa i Arns fotspår. Här följer man Montalbano och platser där det spelats in scener i TV-serien. Punta Secca är ännu en Montalbano-ort. Skyltas t o m med bruna turistskyltar.
Vi är kvar på Scarabeo camping. Vi bara njuter av livet vid havet och vid husbilen.

Scicli

Idag är vi sugna på kultur igen efter att någorlunda ha smält tidigare intryck. Så vi åker över dagen till Scicli, en av UNESCOs världsarvsstäder och en av barockstäderna i sydöstra hörnet av Sicilien. Den här stan blev också totalförstörd vid jordbävningen i slutet av 1600-talet. Skickliga arkitekter och konstnärer utformade kyrkor och palats. Vi parkerar i ena hörnet av stan, på med gåskorna, sedan travar vi längs vackra gator, trånga gränder och upp- och nedför trappor.

Först en fika för att planera dagen.

Turistbyrån ligger i ett av de vackra palatsen. De var själva stolta över sin arbetsmiljö.

Vi trodde att vi skulle få se den traditionella processionen men den startar inte förrän i kväll. I en broschyr hade vi läst att den skulle pågå under hela dagen. Men vi får i alla fall se madonnan som står smyckad och klar i kyrkan Givanni Evangelista.

En riktig långfredagslunch njuter vi av på det torg, där en del scener i TV-serien Montalbano spelades in.

Ulla äter calamari (bläckfisk) - en hel bläckfisk, som är fylld med något som är svårt att känna igen. Välsmakande.

Ulla drog som vanligt iväg, och ska absolut upp på högsta punkten i stan.

Man får en god överblick där uppe. I bakgrunden syns kyrkan S Maria la Nova.

Ett av de mera utsmyckade palatsen, Palazzo Beneventano.

Många "fula" gubbar.

Hem väljer GPSen en annan väg än den vi körde dit. Den går genom ett otroligt vackert landskap med stora olivlundar och betesmarker. Det känns som vi kommit till en genuin del av södra Sicilien. Vägen korsar två dalgångar. Det är något snirkligt just i de passagerna. Lite trångt bara när vi mötte en stor lastbil, men han hade sett oss på serpentinslingan nedanför och väntade så vi kunde mötas på lämpligt ställe.