140 mil Autostrada

Från Gries am Brenner bar det utför i nästan tre timmar ner till Po-slätten. Massor av långtradare. Det var nästan så att motorvägen bestod av en fil lastbilar och en fil för övriga.


Resan ner till Sicilien passerade Bolzano, Verona, Bologna, Firenze, Rom, Neapel, Salerno, Consenza, Reggio och färjan över till Messina på Sicilien. Vi passerade ett antal bergskedjor, den första var Appeninerna. Italienska autostradan går högt upp i bergen ner genom hela Italien.

När vi passerade Rom på mycket behörigt avstånd fick vi definitivt en känsla av vår med blommande mimosa och körsbärsträd. Det var 17-18 grader varmt. Vägen har hittills varit bra och fortsatte att vara det till en bit efter Salerno. Då började vägarbetena. Det började regna, vägen klättrade upp i bergen bland molnen. Vägarbetet pågick säkert 30-40 mil med endast en väghalva öppen. Det blev tät dimma. Hade vi inte haft reflexmärkena som skilde vägbanorna åt hade det varit svårt att se var vägen gick. Hade inget annat val än att övernatta på en rastplats, Galda di Laura, bland övriga långtradare. Det gick bra det också, vi skulle ju bara sova.

I södra Italien rustar man den gamla motorvägen, man bygger t o m om nya tunnlar och nya motorvägsbroar över dalgångarna. Det betyder säkert en god standardhöjning och ökad säkerhet, framförallt i tunnlarna.

Tankade antagligen Europas dyraste diesel, 15,50 kronor per liter, men så var det Shell vPower med GTI.

Fortsatte på morgonen mot Reggio. Upp över nya bergskedjor. Här är det ganska mycket snö på bergen runt motorvägen. En del av den snön har nog kommit till under natten. Det är långt söderut. Över den sista bergskedjan tar vi oss ner till Reggio och ombord på färjan till Messina.

En reflektion som inte går att komma ifrån när man sitter med alla dessa långtradare efter vägen på våra nord-sydliga motorvägar är: vad händer med våra transportsystem? Kan vi fortsätta så här? Ska vi bygga ut vägarna, eller ska vi försöka transportera varor på ett annat sätt. Gör vi ingenting är säkert en transportkollaps oundviklig. Det går inte komma fram på våra motorvägar.

Transportdelen till Sicilien är avklarad. Förutom de 140 milen genom Italien har vi kört 335 från starten hemma i Mariefred.

Vi har haft och kommer att ha stor nytta av en italiensk vägatlas vi köpte från ett engelskt förlag, www.vicariousbooks.co.uk , ”Guida Camper Aree di Sosta”. Italienska ställplatser