Scarabeo Camping

Efter Ragusa kör vi ner till kusten, och tar in på Scarabeo Camping i Punta Braccetto.En riktigt fin, välskött camping. Vi får ett professionellt mottagande. Vi får också en egen personlig toalett under vistelsen här, egen nyckel, nummer 26.

Här är det många tyskaroch engelsmän.

Ragusa

Besökte Ragusa igår. Det är en av de barockstäder som finns här isödra Sicilien. Ragusa, liksom de övriga, byggdes upp efter den stora jordbävningen 1693.

Ragusa ingår i UNESCOs världsarv. Staden är byggd på två nivåer med 250 trappsteg emellan. Den gamla staden, Ragusa Ibla ligger på den lägre nivån.

När vi sökte parkering följde vi Viala Europa, en av huvudgatorna, insåg vi plötsligt att vi var på väg ner mot den gamla staden, på väg in  i en serpentinväg. Bestämde oss för att backa och vända. Vi gick istället till fots nerför trapporna. Tog bussen tillbaka. Det var ett äventyr i sig.

Marknadsdag

Vi väcktes i morse av att det kom en massa skåpbilar. Innan vi vaknat och äit frukost var hela torget belamrat med marknadsstånd. Våra planer på utflykt var vi tvungna att glömma, vi kunde inte komma någonstans.

Marina di Modica 2

Det är lite spännande att stå tillsammans med andra husbilsägare. Vi är de enda svenskarna här just nu bland tyskar, holländare, fransmän och italienare. Man hinner byta lite erfarenheter och få lite tips.
Idag har vi cyklat under förmiddagen. Bl a genom mängder av inplastade växthus. Så småningom kunde vi cykla på en grusväg som gick längs havet. En blåsig men skön dag, med läsning i solen.

Nu har vi uppdaterat bloggen för en hel vecka, men det får vi skylla på Vodafone.

Marina di Modica

Den 26 mars

Frukost i solen bland vacker Mimosa. Det verkar som om vi bara är tre husbilar här.
Vårt mål i dag är att nå Marina di Modica, som vi läst så mycket gott om. Det är 15 mils körning söderut. Så det blir en transportdag idag. På två ställen går vägen på smala broar högt över raviner. Hur har man lyckats bygga så höga brofundament? Det känns lite i maggropen när man tittar ned i dalen, det är smalt och trångt när man möter alla lastbilar.
Vi kommer fram till Marina di Monica vid 17-tiden. Vi står på ett torg utmed en vacker strandpromenad med vida havet som brusar 20 meter ifrån oss. Här står ytterligare 8 husbilar för tillfället. Många är långliggare. Bl a Giovanni från Cueno i norra Italien. Han välkomnar oss och delar med sig av några ställplatstips på ön. Giovanni är 91 år och har lång erfarenhet (63 år) av campinglivet från hela världen. Bredvid hans husbil står hans vespa! Snacka om krutgubbar.
Här lyckas vi äntligen koppla upp oss via Internet. Känns bra att kolla in vad som hänt där hemma.

Tempeldalen, Agrigento

Den 25 mars

Skönt att njuta av naturen en dag. Åker söderut mot naturreservatet Torre Salsa, där vi tar en kort promenad. Ni ser vem som älskar mimosa.

Fortsätter mot Scala del Turchi. Där kan man se fantastiska vita klippväggar. Tyvärr är sandstranden blockerad av nedfallna jordmassor, så vi kommer inte riktigt så nära som vi önskar.

Nu är vi redo för nya intryck från grekisk tid. Vi åker till Tempeldalen vid Agrigento. Det här är nog ett av de vackraste områden vi har sett här på Sicilien. Dalen ligger oerhört vackert.
Concordiatemplet ovan är det bäst bevarade Doriska templet. Det beror på att det renoverades och har också använts som kristen basilika.

Vi beundrar både katakomber, försvarsmurar och tempel. Gravar uthuggna i berget. Omgivningen runt templen är dessutom välskött. Vi störs lite under besöket över hur vi ska lyckas köra ut bilen från den trånga parkeringsplatsen som vi anvisats. Här hade vi inte många centimetrar från grindstolpar och vägdiken. Men med Arne vid ratten och Ulla utanför så går det bra.

Storhandling och sesnare vidare mot campingen Agrigento San Leone. En parkliknande välordnad camping mitt i en liten mimosaskog i en by i utkanten av Agrigento. Vi hittar en fiskaffär och köper en firre, vet inte vilken sort. Men den smakar utmärkt!

Secco Grande

Den 24 mars

Skön frukost ute. In till byn för att handla. Det visar sig att byn verkar vara heldöd. Det finns inte en affär (jo, en liten turistshop med krims-krams), inga bilar. Vi stöter på en äldre man som går omkring med en gitarr. Han sjunger en trudelutt för oss. Tycker att Ulla är väldigt lång och jämför med sin egen längd.

Det här verkar vara en av de övergivna byarna utmed den här södra kusten.

Eftersom vi misslyckades med att handla mat så blir det den sista färdiglagade köttgrytan i frysen till middag.

Selinunte

Innan vi lämnar Marsala så gör vi ett besök på postkontoret för att köpa frimärken. Ett jättekontor med massor av kassor och köer till alla. Vi jämför förstås med hur det ser ut hemma numera, där alla postkontor läggs ned.

Åker vidare mot Selinunte – här ser vi under några timmar utgrävningarna från en stor grekisk bosättning. Det här var en viktig handelsstad och centrum för konst. Som mest kan det ha bott 80 tusen människor här. Mäktigt, vackert med utsikt över havet.

Man högg fyrkantiga hål för att kollonerna skulle kunna justeras vid resningen.

Efter besöket i Selinunte så känner vi att vi vill smälta alla intryck från de senaste dagarna. Dags att ta in på en camping (Secca Grande) ett par nätter, för att läsa, städa husbil och bara ha det skönt. Det börjar bli tomt i kylskåpet.

Marsala 2

Nu när vi redigerar detta är det lördag den 27 mars. Det är först nu vi har tillgång till stabilt mobilt bredband efter ett ha flyttat oss till den södra spetsen av Sicilien.

Besöker Museo Archeologivo, där vi ser fynd från förhistorisk tid – 600 f Kr, inklusive det puniska skepp som finns på museet. Vi får också se feniciska fynd från bosättningen på ön Mozia, som ligger en bit från Marsala.

Mosaikarbeten som ger intryck av djup.

Efter en långpromenad (för motionens skull) så besöker vi det välkända vinhuset Florio för att prova vin. Guiden hävdar att de söta marsalavinerna går på export, medan italienarnasjälva dricker de halvsöta.

I källaren finns det viner från 1939 och 1945, den senare är tydligen fortfarande en extremt bra årgång. Hörde vi rätt, att en halvflaska kostar 980 euro?

Vi köper en flaska marsalavin och sex flaskor vin från vinhuset Corvo. Vi sprang på en jättefin gourmet-butik, alldeles utanför Porta Garibaldi, och där passade vi på att köpa kalvschnitzel och en jättefin gorgonzola. En ljuvlig kombination som vi njöt tillsammans med brässerad fänkål. Ligger kvar ännu en natt i Marsala.

Marsala

Från Erice och Trapani kör vi kustvägen direkt till Marsala. Det är bara tre eller fyra mil. Vi kommer fram tidig kväll, parkerar på parkeringen rakt utanför porta Garibaldi. Här finns det också en servicestation för husbilar. N 37 47 43,9  E 12 25 56,2 .
Innan vi lagar middag tar vi en tur på stan. Vi hamnar mutt på "ströget" där Marsalas befolkning är ute och flanerar på söndagskvällem. Det är unga par, gamla par och det är ensamma människor. Alla flanerar, pratar och verkar umgås. Gjorde inte vi på det här sättet också en gång i tiden?

Erice

Vi tar bussen till Erice. Kabinbanan öppnar inte förrän den 27 mars. Serpentinväg upp till 750 meters höjd. Staden ligger på en bergstopp. Det är trångt i kurvorna och bussen tutar i varje kurva där sikten inte är klar. Det var säkert klokt att inte köra husbil upp.

Medeltidsstaden har en fantastisk utsikt över berg och hav. De smala gatorna har vackra stenbeläggningar. Här strosar vi runt i drygt 3 timmar med avbrott för enkel lunch (spaghetti carbonara), som vi intar på Piazza Umberto. Vi hade fått tips om att äta lunch på Hotell Moderno, men där var inga gäster den här dagen.

Påsken kommer närmare och caféerna laddar med bakverk.

Buss hem igen vid 16-snåret.

Segesti och Trapani

Vi står just nu mitt i centrum av Trapani på Piazza Vitorio Emmanuele. I morgon bittida vaknar vi med havsutsikt. Vi var här först på eftermiddagen i dag, tomt och en ganska tyst stad. Sedan kom vi tillbaka när affärerna öppnat igen efter siestan. En helt annan stad, massor av trafik, trångt mellan dubbelparkerade bilar och mötande trafik.

Under dagen har vi varit uppe i Segesta. De stora sevärdheterna där är det 2400 år gamla grekiska templet,

och den nästan lika gamla romerska teatern. Att det kan finnas kvar efter så många år!

De bästa platserna har ryggstöd.

Zaringo 2

Ännu bättre väder i dag. Sol, inga moln, och ett nästan spegelblankt medelhav. Naturreservatet Zaringo har givit mersmak. I dag planerar vi att gå upp till en by, Sughero, för att sedan gå norrut på högplatån. Som tur är kollar Ulla med vakten i receptionen om det är en bra väg. Det visar sig att vägen tillbaka är avstängd. Vi tolkar det som att regnen försört vandringsleden. Hade inte Ulla frågat kunde vi hamnat i en situation att vi varit tvungna att vända efter tre timmars vandring, och ta samma väg tillbaka.

Nu gick vi upp till Sughero. Där satt vi ner och vilade en stund innan vi vände. Häruppe var det helt tyst. Det enda som hördes var humlorna, som flög från blomma till blomma.

På väg tillbaka stannade vi i en skön badvik för lunch.

Vi passade också på att fotografera lite av de blommor som förvarnar om våren. Detta är vad som döljs under snön

Zingaro naturreservat

19 grader varmt och sol! Frukost ute. Vilken härlig start på den här dagen. Vi kommer iväg i hyfsad tid för att vandra i naturreservatet Lo Zingaro . Vi åker med husbilen på den krogiga vägen från San Vito, ca 1 mil till "porten" till reservatet. Brant både uppför och nedför och med flera hårnålskurvor. Som tur är så möter vi inte en enda bil.

Vi  följer leden söderut med höga berg till höger och medelhavet tilll vänster. Det är vidunderligt vackert. Vi vänjer oss så småningom vid de branta stupen som vi ibland passerar. Havet är turkost i vikarna. Det här är nog den vackraste delen av Sicilien.

Alla gula blommor.

Ulla mitt i en rosmarinbuske. Vi kunde inte låta bli att stjäla ett par kvistar.

Där nere syns Cala Beretta. Där ska vi äta lunch.

Lunchpaus.

Är detta en nära släkting till vår svenska björnloka? Växer mycket sådana här just nu.

Tvättdag

Toppenfint väder i dag. Bästa dagen hitills, och det ser ut att fortsätta. Äntligen kan vi tvätta bilen. Det lyckades vi inte med på hela höstresan till Portugal och Spanien. När vi kom hem strax före Lucia blev det kallt och snö. Nu är bilen ren, befriad från 1500 mils vägsmuts.

En del kläder blev också tvättade.

Solpanelen fungerar fortfarande inte, trots att jag fått ihop de sladdar som åkt isär.

Nu börjar fler saker krångla. Vattenkranen i köket, en engreppsblandare, ger ibland inget vatten. I kväll var det också svårt att få igång datorn. Vi är inte vana att saker krånglar. Vi får se hur det löser sig. På internet hittade vi en firma i Trapani som hyr ut husbilar.

San Vito lo Capo

Vi lämnar Palermo och åker västerut mot San Vito Lo Capo, som ligger på den mest nordvästra udden av Sicilien. Vägen hit är magnifik. Bergigt och med lummig grönska i dalarna. Här ska vi koppla av från storstad, trafik, avgaser, kyrkor och palats. Bara njuta av naturen.

Mimosan blommar för fullt. Vi kör genom oliv- och vinodlingar på krokig väg.

San Vito lo Capo är en charmig fd tonfiskby men numera känd som en vacker turistort med en fin, vit sandtrand. Runt om skyddar bergen.

Tanken var att vi skulle fricampa. Men vi upptäckte att det finns en modern och prydlig ACSI-camping här, så vi tar in på den. Vi träffade resans första svenskar, ett par med husvagn från Göteborg, så det blev förstås kaffe vid deras husvagn. Här ska vi passa på att tvätta bilen, vilket vi inte haft tillfälle att göra sesdan i höstas. Samtidigt passar vi på att köra ett par tvättmaskiner. Ser fram emot lite vandring i naturreservatet Lo Zingaro.

Monreale och Palermo 2

Vädret vänder till det bättre. Det regnar inte längre.

I går, på söndagen, åkte vi till Monreale. Vid Piazza Independance fick vi vänta på bussen i nästan en timma. Det gjorde att när vi kom upp till katedralen stängde den framför näsan på oss. Den skulle öppna igen först flera timmar senare. Vi fick i alla fall njuta av den från utsidan, jämte den lilla staden Monreale med en fin utsikt ner över Palermo. Tur att vi såg Capella Palatina i går. Vi kan med det i minne ändå göra oss en föreställning av den mosaik vi missade här.

I dag åkte vi in till Palermo igen. Den här gången mest för att strosa runt på stan. Vi inledde med Piazza Marina och de kvarter som har den största arabiska influensen på palats och kyrkor.

Där fanns det också en park med stora fikonträd och deras jätelika rötter växte nr i marken uppifrån träden.

Via marknadsgatorna kom vi så småningom till de finare affärsgatorna. En promenad som på ett tydligt sätt visar vilken kontrasternas stad Palermo är. De fina gatorna blandas med riktigt sunkiga kvarter, där man kan fundera på om husen ska rasa innan man hunnit renovera dem.

Det finns också ganska nya praktbyggnader som Post- och telagrafihuset, från en tid järnväg, post och telegraf var modern samhällsnytta och hedrades med på det här sättet.

Lunch blev det på en trottoar, salad mista. Smakligt och gott.

Bara ett ord om trafiken i Palermo. Den är intensiv. Det finns en sak som gäller, att komma först, alla ska komma först. Busschaufförerna är skickliga som tar de här stora bussarna mellan bilar på trånga gator, ofta med dubbelparkerade bilar dessutom.