Vi tar bussen till Erice. Kabinbanan öppnar inte förrän den 27 mars. Serpentinväg upp till 750 meters höjd. Staden ligger på en bergstopp. Det är trångt i kurvorna och bussen tutar i varje kurva där sikten inte är klar. Det var säkert klokt att inte köra husbil upp.
Medeltidsstaden har en fantastisk utsikt över berg och hav. De smala gatorna har vackra stenbeläggningar. Här strosar vi runt i drygt 3 timmar med avbrott för enkel lunch (spaghetti carbonara), som vi intar på Piazza Umberto. Vi hade fått tips om att äta lunch på Hotell Moderno, men där var inga gäster den här dagen.
Påsken kommer närmare och caféerna laddar med bakverk.
Buss hem igen vid 16-snåret.
söndag 21 mars 2010
lördag 20 mars 2010
Segesti och Trapani
Vi står just nu mitt i centrum av Trapani på Piazza Vitorio Emmanuele. I morgon bittida vaknar vi med havsutsikt. Vi var här först på eftermiddagen i dag, tomt och en ganska tyst stad. Sedan kom vi tillbaka när affärerna öppnat igen efter siestan. En helt annan stad, massor av trafik, trångt mellan dubbelparkerade bilar och mötande trafik.
Under dagen har vi varit uppe i Segesta. De stora sevärdheterna där är det 2400 år gamla grekiska templet,
och den nästan lika gamla romerska teatern. Att det kan finnas kvar efter så många år!
De bästa platserna har ryggstöd.
Under dagen har vi varit uppe i Segesta. De stora sevärdheterna där är det 2400 år gamla grekiska templet,
och den nästan lika gamla romerska teatern. Att det kan finnas kvar efter så många år!
De bästa platserna har ryggstöd.
fredag 19 mars 2010
Zaringo 2
Ännu bättre väder i dag. Sol, inga moln, och ett nästan spegelblankt medelhav. Naturreservatet Zaringo har givit mersmak. I dag planerar vi att gå upp till en by, Sughero, för att sedan gå norrut på högplatån. Som tur är kollar Ulla med vakten i receptionen om det är en bra väg. Det visar sig att vägen tillbaka är avstängd. Vi tolkar det som att regnen försört vandringsleden. Hade inte Ulla frågat kunde vi hamnat i en situation att vi varit tvungna att vända efter tre timmars vandring, och ta samma väg tillbaka.
Nu gick vi upp till Sughero. Där satt vi ner och vilade en stund innan vi vände. Häruppe var det helt tyst. Det enda som hördes var humlorna, som flög från blomma till blomma.
På väg tillbaka stannade vi i en skön badvik för lunch.
Vi passade också på att fotografera lite av de blommor som förvarnar om våren. Detta är vad som döljs under snön
torsdag 18 mars 2010
Zingaro naturreservat
19 grader varmt och sol! Frukost ute. Vilken härlig start på den här dagen. Vi kommer iväg i hyfsad tid för att vandra i naturreservatet Lo Zingaro . Vi åker med husbilen på den krogiga vägen från San Vito, ca 1 mil till "porten" till reservatet. Brant både uppför och nedför och med flera hårnålskurvor. Som tur är så möter vi inte en enda bil.
Vi följer leden söderut med höga berg till höger och medelhavet tilll vänster. Det är vidunderligt vackert. Vi vänjer oss så småningom vid de branta stupen som vi ibland passerar. Havet är turkost i vikarna. Det här är nog den vackraste delen av Sicilien.
Alla gula blommor.
Ulla mitt i en rosmarinbuske. Vi kunde inte låta bli att stjäla ett par kvistar.
Där nere syns Cala Beretta. Där ska vi äta lunch.
Lunchpaus.
Är detta en nära släkting till vår svenska björnloka? Växer mycket sådana här just nu.
Vi följer leden söderut med höga berg till höger och medelhavet tilll vänster. Det är vidunderligt vackert. Vi vänjer oss så småningom vid de branta stupen som vi ibland passerar. Havet är turkost i vikarna. Det här är nog den vackraste delen av Sicilien.
Alla gula blommor.
Ulla mitt i en rosmarinbuske. Vi kunde inte låta bli att stjäla ett par kvistar.
Där nere syns Cala Beretta. Där ska vi äta lunch.
Lunchpaus.
Är detta en nära släkting till vår svenska björnloka? Växer mycket sådana här just nu.
onsdag 17 mars 2010
Tvättdag
Toppenfint väder i dag. Bästa dagen hitills, och det ser ut att fortsätta. Äntligen kan vi tvätta bilen. Det lyckades vi inte med på hela höstresan till Portugal och Spanien. När vi kom hem strax före Lucia blev det kallt och snö. Nu är bilen ren, befriad från 1500 mils vägsmuts.
En del kläder blev också tvättade.
Solpanelen fungerar fortfarande inte, trots att jag fått ihop de sladdar som åkt isär.
Nu börjar fler saker krångla. Vattenkranen i köket, en engreppsblandare, ger ibland inget vatten. I kväll var det också svårt att få igång datorn. Vi är inte vana att saker krånglar. Vi får se hur det löser sig. På internet hittade vi en firma i Trapani som hyr ut husbilar.
En del kläder blev också tvättade.
Solpanelen fungerar fortfarande inte, trots att jag fått ihop de sladdar som åkt isär.
Nu börjar fler saker krångla. Vattenkranen i köket, en engreppsblandare, ger ibland inget vatten. I kväll var det också svårt att få igång datorn. Vi är inte vana att saker krånglar. Vi får se hur det löser sig. På internet hittade vi en firma i Trapani som hyr ut husbilar.
tisdag 16 mars 2010
San Vito lo Capo
Vi lämnar Palermo och åker västerut mot San Vito Lo Capo, som ligger på den mest nordvästra udden av Sicilien. Vägen hit är magnifik. Bergigt och med lummig grönska i dalarna. Här ska vi koppla av från storstad, trafik, avgaser, kyrkor och palats. Bara njuta av naturen.
Mimosan blommar för fullt. Vi kör genom oliv- och vinodlingar på krokig väg.
San Vito lo Capo är en charmig fd tonfiskby men numera känd som en vacker turistort med en fin, vit sandtrand. Runt om skyddar bergen.
Tanken var att vi skulle fricampa. Men vi upptäckte att det finns en modern och prydlig ACSI-camping här, så vi tar in på den. Vi träffade resans första svenskar, ett par med husvagn från Göteborg, så det blev förstås kaffe vid deras husvagn. Här ska vi passa på att tvätta bilen, vilket vi inte haft tillfälle att göra sesdan i höstas. Samtidigt passar vi på att köra ett par tvättmaskiner. Ser fram emot lite vandring i naturreservatet Lo Zingaro.
Mimosan blommar för fullt. Vi kör genom oliv- och vinodlingar på krokig väg.
San Vito lo Capo är en charmig fd tonfiskby men numera känd som en vacker turistort med en fin, vit sandtrand. Runt om skyddar bergen.
Tanken var att vi skulle fricampa. Men vi upptäckte att det finns en modern och prydlig ACSI-camping här, så vi tar in på den. Vi träffade resans första svenskar, ett par med husvagn från Göteborg, så det blev förstås kaffe vid deras husvagn. Här ska vi passa på att tvätta bilen, vilket vi inte haft tillfälle att göra sesdan i höstas. Samtidigt passar vi på att köra ett par tvättmaskiner. Ser fram emot lite vandring i naturreservatet Lo Zingaro.
måndag 15 mars 2010
Monreale och Palermo 2
Vädret vänder till det bättre. Det regnar inte längre.
I går, på söndagen, åkte vi till Monreale. Vid Piazza Independance fick vi vänta på bussen i nästan en timma. Det gjorde att när vi kom upp till katedralen stängde den framför näsan på oss. Den skulle öppna igen först flera timmar senare. Vi fick i alla fall njuta av den från utsidan, jämte den lilla staden Monreale med en fin utsikt ner över Palermo. Tur att vi såg Capella Palatina i går. Vi kan med det i minne ändå göra oss en föreställning av den mosaik vi missade här.
I dag åkte vi in till Palermo igen. Den här gången mest för att strosa runt på stan. Vi inledde med Piazza Marina och de kvarter som har den största arabiska influensen på palats och kyrkor.
Där fanns det också en park med stora fikonträd och deras jätelika rötter växte nr i marken uppifrån träden.
Via marknadsgatorna kom vi så småningom till de finare affärsgatorna. En promenad som på ett tydligt sätt visar vilken kontrasternas stad Palermo är. De fina gatorna blandas med riktigt sunkiga kvarter, där man kan fundera på om husen ska rasa innan man hunnit renovera dem.
Det finns också ganska nya praktbyggnader som Post- och telagrafihuset, från en tid järnväg, post och telegraf var modern samhällsnytta och hedrades med på det här sättet.
Lunch blev det på en trottoar, salad mista. Smakligt och gott.
Bara ett ord om trafiken i Palermo. Den är intensiv. Det finns en sak som gäller, att komma först, alla ska komma först. Busschaufförerna är skickliga som tar de här stora bussarna mellan bilar på trånga gator, ofta med dubbelparkerade bilar dessutom.
I går, på söndagen, åkte vi till Monreale. Vid Piazza Independance fick vi vänta på bussen i nästan en timma. Det gjorde att när vi kom upp till katedralen stängde den framför näsan på oss. Den skulle öppna igen först flera timmar senare. Vi fick i alla fall njuta av den från utsidan, jämte den lilla staden Monreale med en fin utsikt ner över Palermo. Tur att vi såg Capella Palatina i går. Vi kan med det i minne ändå göra oss en föreställning av den mosaik vi missade här.
I dag åkte vi in till Palermo igen. Den här gången mest för att strosa runt på stan. Vi inledde med Piazza Marina och de kvarter som har den största arabiska influensen på palats och kyrkor.
Där fanns det också en park med stora fikonträd och deras jätelika rötter växte nr i marken uppifrån träden.
Via marknadsgatorna kom vi så småningom till de finare affärsgatorna. En promenad som på ett tydligt sätt visar vilken kontrasternas stad Palermo är. De fina gatorna blandas med riktigt sunkiga kvarter, där man kan fundera på om husen ska rasa innan man hunnit renovera dem.
Det finns också ganska nya praktbyggnader som Post- och telagrafihuset, från en tid järnväg, post och telegraf var modern samhällsnytta och hedrades med på det här sättet.
Lunch blev det på en trottoar, salad mista. Smakligt och gott.
Bara ett ord om trafiken i Palermo. Den är intensiv. Det finns en sak som gäller, att komma först, alla ska komma först. Busschaufförerna är skickliga som tar de här stora bussarna mellan bilar på trånga gator, ofta med dubbelparkerade bilar dessutom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)